Grabbarnas

Jag räknar, slå du…..

Inlagd i Golf oktober 24, 2008 av Coachen

1 kommentar »

Tillbaka i verkligheten

Inlagd i Allmänt, Mat & Dryck oktober 20, 2008 av Coachen

Tillbaka i verkligheten och gott så, Paella till lunch och admin övrig tid.

/ Coachen

Lämna en kommentar »

Klang och jubel

Inlagd i Uncategorized oktober 20, 2008 av Coachen

Bröder,

Efter söndagens fullständiga genomklappning alá Kalle Anka har jag nu framåt måndag eftermiddag börjat återfå både psykisk som fysisk balans. Jag vill därför på detta kortfattade sätt uttrycka min stora uppskattning till er alla som möjliggjorde denna oförglömliga upplevelse: Coachen hade som vanligt koll på både teknik, mat och dryck, E-bay kungen spelade som vanligt otäckt stabilt och såg sin vana trogen till att oklanderligt sköta coachens hjärt/lungmaskin under natten, Kamrerns uppryckning i styv kuling på den ofattbart vackra Kronholmen var fantastisk (saaaaataaaan…), Chefen för initiativet till denna nu traditionsenliga resa, sina (ibland kloka) synpunkter i stort som smått samt upplåtandet av den fina stugan med kantareller runt knuten, sist men inte minst min något geografiobegåvade men fantastiske spelpartner Godsägaren med som vanligt slagfärdiga kommentarer allt från ”Kolla in snöret” om Gandalf, som ”Coooooooooooonnnnnnnnnnnnnyyyyyyyyyyyyyy” efter en sänkt 8 meters putt på Hummer-VM.

Sköt om er så träffas vi för prisutdelning senare under hösten ute på Frölunda!

Från moppen

Pihlgren

Ps. Finns dumstrut eller härskarmask med på bordet? Ds.

Lämna en kommentar »

Tillbakablick och reflektion över en extraordinär golfupplevelse.

Inlagd i Allmänt, Golf, Uncategorized oktober 19, 2008 av Coachen

Med något dygns distans till Slite GK:s Hummergolf finns det anledning att teckna några rader över ett fantastiskt golfarrangemang som i mitt och Mopedistens fall gavs guldkant av två trollkarlar från Kronholmen, Gunnar och Gandalf Magikern. Låt oss ta det från början….

Hummergolfen är ett årligen återkommande evenemang på Slite GK drivet av klubbens två glada pros. I år hade de vänligheten att lägga tävlingen så att det passade Camacho Cup och blev med detta en deltävling i denna. Att Hummergolfen är mycket uppskattad av dess deltagare gick inte att ta miste på. Redan på morgonen när vi anlände omfamnades vi av den goda stämningen och gemytet, något som skulle förstärkas ju längre dagen led. Mopedisten och jag var taggade tilll tänderna; det var dags att visa boysen var skåpet skulle stå. En tätposition i Camacho Cup var på armlängds avstånd. Att det var två hårda och beslutsamma män som nu skulle tämja Slite gick inte att ta miste på. Målmedvetenheten tog sig dock olika uttryck. Redan på väg ut till shootgun-starten kunde teamet inte komma överens om vilken väg som var närmast till 13:e tee och eftersom ingen ville vika ner sig gick de två lagkamraterna skilda vägar. Jag tog naturligtvis den för morgonen mest lämpliga vägen men mitt genuina intresse för natur- och kulturmiljöer gjorde att jag tog en avstickare på vägen och anlände sålunda något efter Mopedisten till tee.

Våra motspelare för dagen utgjordes av två herrar i vår egen ålder samt två äldre gents. De senare bedömdes vid första anblicken snabbt som två ordinära gubbtjyvar som troligen drygade ut sin fritid med lite golf och Kenodragningar……..ack vad vi bedrog oss!

Gandalf, som inledningsvis av rundan kallades Pålle, var ur ett fastlandsperspektiv en urgute med för långa armar som, skulle det visa sig senare, inte hade ordinära golfklubbor i sin bag utan trollspön. Gunnar, vars fru dagen innan hade charmerat oss i Kronholmens restaurang, var en lärare med passion för golf. Passion kan ta sig i uttryck på många sätt och jag skall nu exemplifiera ett:

Mopedisten, vars sociala patos vi skall återkomma till, tog tillfället i akt att för våra äldre gentlemen stolt deklarera att han minsann i år spelat 27 rundor. ”27 rounder!…….vaänd pa siffrena” fnissade Gandalf. ”72 rounder haur de no minst bleivit”. ”Det dubbla” avfyrade Gunnar från andra flanken. ”Hur fan kan man spela 140 rundor på en säsong” utbrast jag. ”Tja”, sa Gunnar. ”Det blir väl en fem rundor i veckan……….ja, också helgerna förståss” Ni förstår ju redan nu att de här var inga dussinlirare!

Som gammal officer noterade jag med avsmak att tävlingen drog igång med ett fjösigt signalhorn. Med nedläggningen av KA 3 försvann tydligen allt vad kanoner heter, stort som smått; min andra felbedömning. Några minuter senare inleddes en kanonad av approacher som skulle ömsom frustrera oss, ömsom göra oss gröna av avund. Föreställningen höll på under cirka fem timmar och följde ett regelbundet mönster. Båda gubbtjyvarna slog ut mitt i fairway och långt som fan för att vara just gubbtjyvar. En gubbtjyv började spela in mot tårtan med en föredömligt låg bollbana och bra bett i bollen, oftast två till fyra meter från stickan, varpå gybbtjyv nummer två skickade upp bolldjäveln mellan gubbtjyv etts boll och koppen. Detta förlopp upprepade sig sedan med samma precision som urverket hos en Sjöö Sandström. Det enda som ändrade sig under dagen var min och Mopedistens reaktion efter varje inspel. Inledningsvis ryckte vi på axlarna, tittade på varandra, log och tänkte synkront ”rötgubbar”. Någon timme senare tittade vi på varandra uppgivet, log inte mer än vad som var nödvändigt av ren artighet och tänkte ”vad fan är det som händer”. Ytterligare någon timme senare förstod vi vad som hade hänt, skrattade hysteriskt, kallade Gandalf för Gandalf och kände oss som små skolpojkar. Det visade sig att båda gubbarna hade 4 i handicap och händer som av år av spel på Kronholmens fostrande links blivit magiska…………..

Mot slutet av rundan, eller lektionen, när vi förstod vad som hänt, ätit hummersoppa och druckit gammeldansk och kort och gott hade det förbannat trevligt såg Mopedisten ett läge att ytterligare närma sig läromästaren Gunnar. Jag gick tjugo meter framför och mina öron spetsades likt Mr. Spocks. ”Hööru Gunnar” ”Hur många är det egentligen genom åren som sagt att du är lik Erland Josephson?” Vad fan sa han tänkte jag och mina sinnen var nu på helspänn. ”Jaa du, det är faktiskt ingen” svarade Gunnar varpå jag höll på att styra ut i skogen för att inte stå mitt på fairway neurotiskt skrattande och framstå som mindre bemedlad. Som tur var låg vår bästa boll som vanligt inte i närheten av gubbarnas varpå konversationen fick ett förhållandevis naturligt slut. I mitt, av glädje sprudlande sinne undrade jag hur många gånger min gode vän kört det tricket och framförallt hur många gånger det lyckats. Väl framme vid green, efter att ha limmat bollen vid flaggan och blåst i birdien, kontrade Gunnar med en dubbelhistoria om Stålmannen och Osynlige mannen och ordningen var återställd.

Jag och min högt värderade lagkamrat Mopedisten hade för dagen satt upp en målsättning om att gå rundan på par vilket vi under stort klang och jubel säkerställde genom en hålad tiometers på sista green. Efter genomförd runda väntade utebaren vid klubbhuset med kall öl, champagne och ostron.

Vilka vann tävlingen och hur gick det för gubbtjyvarna från Kronholmen? Ja, svaret är detsamma. Gunnar och Gandalf hålade ut efter en dag full av simsalabim och abrakadabra på sju under par (BRUTTO!!!) och eftersom inte Merlin och Trollkarlen från Oz var med hade gubbsen tävlingen som i en ask.

TACK FÖR LEKTIONEN, GUBBTJYVAR!!!
(och för en mycket trevlig runda och ett golfminne för livet!)

/Godsägaren

2 kommentarer »

Slutsummering av Gotland 08 & Camacho Cup

Inlagd i Allmänt, Golf, Mat & Dryck, Resa oktober 19, 2008 av Coachen

Två grymma dagar med spel på Visby GK och Slite GK. På Kronholmen lirade vi singel & foursome match medan vi på Slite deltog i klubbens traditionella Hummergolf.

Golfen får högt betyg i underhållning och tävlingsvärde.

Visbys 9-hålsslinga är en av Sveriges bästa och roligaste banor, ser fram emot att komma tillbaka nästa år och lira alla 27 hål när de fått översyn av Ryder Cup-spelare Pierre Fulke.

Lika trevligt kommer det att vara att äntra Slite och ta sig an Hummerutmaningen ännu en gång.

De sittningar som följde på golfen dag 1 och 2 höll extremt hög klass.

Munken Wow, en restaurang som levererade mat och dryck med och av klass.

Vår egen numer tradtionella lammiddag höjdes i år i och med att vi spelat in sex hummrar som fick bli förrätt. Till lammsadeln hade vi denna gång egenhändigt plockade kantareller och inhandlad sallad och vi drack rödvin som tagits med från fastlandet då vi vid förra besöket upptäckte att Systembolaget på Ön inte höll sig med tillförlitliga öppettider. Sittningen höll väldsklass och möjligen mer än så.

Dag tre innebar Gumblade GK och om vi skalla vara snälla så fanns där en handfull golfhål som var OK och ett par bra. Ingen service fanns då allt var stängt för säsongen. Vårt golfspel höll om möjligt, och det är det ännu lägre klass. Så det var ett gäng slagna hjältar som äntrade 16:00 färjan för färd tillbaka till fastlandet och verkligheten.

Slagna hjältar